märkligt.
Jag brukar alltid framkalla bilder med jämna mellanrum och sätta in den i svarta spiralalbum.
Och ikväll är ett sånt tillfälle, så jag samla alla bilder från de senaste 8 månaderna och lägger i en "framkalla-mapp"
Och en väldigt märklig känsla är när jag väljer ut vilka bilder jag vill framkalla av de som jag fotade på Madde och hennes stora fina mage.
Och att jag sen går direkt vidare till mappen av vilka bilder jag vill framkalla från Maddes begravning.
märklig känsla.
Och ikväll är ett sånt tillfälle, så jag samla alla bilder från de senaste 8 månaderna och lägger i en "framkalla-mapp"
Och en väldigt märklig känsla är när jag väljer ut vilka bilder jag vill framkalla av de som jag fotade på Madde och hennes stora fina mage.
Och att jag sen går direkt vidare till mappen av vilka bilder jag vill framkalla från Maddes begravning.
märklig känsla.
Cam.
Fantastiska cambilder.
Jag går igenom som och tänker "åh, ja just det" och sånt.
Cambilder är bilder man tar just för stunden, lite snabbt, eller bara flumbilder.
Här har ni ett urval.
Här är den absolut första bilden som togs. På dagen då jag fick macen, 25 augusti. Jag skulle ta en rolig bild med lovisa och helt plötsligt dyker hennes mormor upp i bilden! Roligt tyckte jag. Hon är trevlig med så det gör inget.
En annan gång som vi roade oss som bäst, Jag och Lovisa.
Detta är min mogna syster. Tror faktiskt att det är min hand som är mitt i bilden...eller hennes. Svårt att veta när vi båda är på ungefär samma mognadsgrad.
Jag och thomas försökte få med en bakgrund i bilden men totalmisslyckades. Jag har en ganska konsentrerad och frånvarande blick.
Jag försökte vara snygg i en "spegelbild". Men det ser nog mest bara dumt ut kanske. Jag hade en såndär dag minns jag då håret liksom låg rätt fast det såg ut att ligga fel.
Här skulle jag väl på kalas eller något, och så skulle jag ta kort på hur jag såg ut. Men just när kortet tog så ropade mamma på mig och jag sträckte på ryggen och ja... då blev det såhär. Vackert
Ja, ännu en bild där jag var tvungen att ta kort på mitt hår som ... som jag tyckte låg rätt fast det ser ut att ligga fel.
Jag vet inte när denna togs, men ful är den :) Jag gillar hennes armhålor
Den första bilden evvaaah från lägenheten. Och även den enda bilden där jag inte konstrar. Värt.
En bild för att se hur sjuk jag såg ut, och kom fram till att jag såg ganska sjuk ut. Detta var i början av den härliga körtelfebern, men vem fattar det då?
Min storebror roar mig bäst han kan när jag var sjuk i en vecka.
Och så kvällen bild, där jag försökte ta en kort där min spontanpiercing skulle synas. Den gör asont. Om jag rör den. Jag tycker att jag ser ut att vara en omslagsbild på en dålig cd från 90-talet.
Cambilder...
Jag går igenom som och tänker "åh, ja just det" och sånt.
Cambilder är bilder man tar just för stunden, lite snabbt, eller bara flumbilder.
Här har ni ett urval.
Här är den absolut första bilden som togs. På dagen då jag fick macen, 25 augusti. Jag skulle ta en rolig bild med lovisa och helt plötsligt dyker hennes mormor upp i bilden! Roligt tyckte jag. Hon är trevlig med så det gör inget.
En annan gång som vi roade oss som bäst, Jag och Lovisa.
Detta är min mogna syster. Tror faktiskt att det är min hand som är mitt i bilden...eller hennes. Svårt att veta när vi båda är på ungefär samma mognadsgrad.
Jag och thomas försökte få med en bakgrund i bilden men totalmisslyckades. Jag har en ganska konsentrerad och frånvarande blick.
Jag försökte vara snygg i en "spegelbild". Men det ser nog mest bara dumt ut kanske. Jag hade en såndär dag minns jag då håret liksom låg rätt fast det såg ut att ligga fel.
Här skulle jag väl på kalas eller något, och så skulle jag ta kort på hur jag såg ut. Men just när kortet tog så ropade mamma på mig och jag sträckte på ryggen och ja... då blev det såhär. Vackert
Ja, ännu en bild där jag var tvungen att ta kort på mitt hår som ... som jag tyckte låg rätt fast det ser ut att ligga fel.
Jag vet inte när denna togs, men ful är den :) Jag gillar hennes armhålor
Den första bilden evvaaah från lägenheten. Och även den enda bilden där jag inte konstrar. Värt.
En bild för att se hur sjuk jag såg ut, och kom fram till att jag såg ganska sjuk ut. Detta var i början av den härliga körtelfebern, men vem fattar det då?
Min storebror roar mig bäst han kan när jag var sjuk i en vecka.
Och så kvällen bild, där jag försökte ta en kort där min spontanpiercing skulle synas. Den gör asont. Om jag rör den. Jag tycker att jag ser ut att vara en omslagsbild på en dålig cd från 90-talet.
Cambilder...
Sporthanna
Du kan kalla mig sporthanna. Idag köpte jag grejer på intersport för 1000:-. Det har aaldrig skett tidigare, frivilligt, i vuxen ålder.
Jag köpte ett par bra tajts att jobba i och ett par specialskor efter att ha gjort ett test för att de hur snett jag trampar. Det var illa snett.
Du kanske tänker "varför". Jag ska ge dig svaret.
1. Jag tänkte jobba upp min kondition som är RIKTIGT illa. Verkligen dålig!
2. Jag har lovat att jogga varje morgon under de två oas-veckorna i sommar med Hanna G, Lennart och josse. Och om ja ska hinna orka med i deras tempo så måste jag börja arbeta på min kondis nu.
3. Jag har lovat att jogga med josse under våren.
Kanske det blir lite mer värt, roligt och bra med bra joggingstuff.
picture.
my heart was freaking out.
is?
is?
kistan
För att skaffa den kista som du länge letat och spanat efter så ska jag ge dig ett tips.
- Se till att något av dina syskon skaffar en gård med tillhörande stor lada med massa bröte. Där, just där, kan du hitta den kista som du vill ha. Om man vill kan man även fråga sin bror (i mitt fall då) om han kanske till måla något snyggt på den.
Det var just så jag fick den kista som jag länge spanat efter. Nu är det min "tyg-kista".
- Se till att något av dina syskon skaffar en gård med tillhörande stor lada med massa bröte. Där, just där, kan du hitta den kista som du vill ha. Om man vill kan man även fråga sin bror (i mitt fall då) om han kanske till måla något snyggt på den.
Det var just så jag fick den kista som jag länge spanat efter. Nu är det min "tyg-kista".
Smile.
Nytt.
Värt köp i huvudstaden.
maträtt.
Min favoritmaträtt är den maträtt som jag och Anna kom på.
INGEN, jag upprepar, iiingen måltid är godare än detta, jag looooovar.
I denna har jag stekt bacon och avocado ihop, blandat i lite turkist yougurt (stavas?)
Jag har kokat makaroner och lagt i paprika, kall avocado, fysalis, tomat och babyspenat.
Blanda i allt till en enda salig röra. Mycket god varm sallad. Mycket mycket god.
mmmm...
INGEN, jag upprepar, iiingen måltid är godare än detta, jag looooovar.
I denna har jag stekt bacon och avocado ihop, blandat i lite turkist yougurt (stavas?)
Jag har kokat makaroner och lagt i paprika, kall avocado, fysalis, tomat och babyspenat.
Blanda i allt till en enda salig röra. Mycket god varm sallad. Mycket mycket god.
mmmm...
Nytt pyssel.
Snart är min lägenhet överpimpad. Men jag vill så gärna fylla den med allt jag gillar. Oftast är det foton på människor jag älskar :) nu blir det snart för mycket på mina väggar.
Hursom, ikväll hittade jag fina gamla kort, och visste inte hur jag skulle rama in dom, men sen kom pysslet till mina fingrar och bilden här nere är resultatet. Det är på insidan av min ytterdörr.
På bilderna är det jag och Stefan som små, farmor som liten, jag som liten, bröllopsbild på mina vänner, mormor i köket i Dalsland och en familjesester på vhen :) denna inramning kommer nog fyllas med mer kort senare!!
framtid.
Åh, jag tycker att bröllopsklänningar är ett vackert tidsfördriv.
Man vill inte vara min tärna inför mitt bröllop, för jag lär aldrig kunna bestämma mig för vilken klänning jag ska ha.
Men, nu har jag gjort ett urval, väldigt litet. Väldigt litet.
svårt... svårt.
Man vill inte vara min tärna inför mitt bröllop, för jag lär aldrig kunna bestämma mig för vilken klänning jag ska ha.
Men, nu har jag gjort ett urval, väldigt litet. Väldigt litet.
svårt... svårt.
inser.
Alltså, jag är inte den personen som kopplar när jag är sjuk, på riktigt.
Eller, jag tänker ofta såhär, att ha huvudvärk, känna sig "lite lite febrig", eller ha lite snuva, det räknas inte som sjuk för mig. Haha, och så bör det säkert inte vara. Det kan ju vara så att man är sjuk då, eller att det är början på en sjukdom.
Sjukdom för mig låter så himla allvarligt. Och om jag själv har lite sånna där småsymtom så kör jag ändå på. Dels för att jag orkar, dels för att det kvittar ibland om jag har lite huvudvärk eller inte och dels för att jag oftast inte har tid att "känna mig lite krasslig".
Sen brukar jag inte tycka om när man får höra "men lilla vännen då... gå hem och lägg dig, vila lite". Det är ju egentligen jätteomtänksamt att en person säger så, men min tanke blir: "äh, det går över, jag vill inte vila, du behöver inte bry dig så om mig, tack ändå :)"
Men, jag klarar mig ju. Och ibland fattar jag inte ens när jag är sjuk. Feber syns nästan aaaldrig på tempen på mig. Värdelöst. Vissa får feber all the time. På mig syns det inte, alltså kan jag "lika gärna" köra på.
I 2:an på gymnasiet så fick jag vattenkoppor. Men gissa, det fattade ju inte jag. Trots att jag nog egentligen hade så hög feber, att jag inte kunde stå rakt när jag lagade frukost, stod på bussen till skolan och lång ner på bänken första lektionen. För min första tanke den morgonen det verkligen satte igång var det som jag fått höra under min uppväxt: "Det går över när du kommer till skolan". Oftast har det ju gjort det med.
Och så tänker jag varje gång, var eviga gång jag "känner mig lite krasslig". Det går över när jag blablabla.
Hursom, jag googlade på symtomen idag på körtelfeber. Och jag måste ju ärligt talat vara helt dum i huvudet eller helt efter om jag inte kopplat mina symtom tidigare.
här är dem för körtelfeber.
Jag tror jag ska börja ta mitt hälsotillstånds-tänkande till en högre nivå. Det kanske inte bara går över om man åker till kontoret osv.
Japp, det kan bli mitt beslut. Fast jag vill inte bli en gnällig typ. Men jag kan ta lite hänsyn till mig själv. Det är bara så illa tråkigt att "vila".
Ja, Det var allt från mig. Puss
Eller, jag tänker ofta såhär, att ha huvudvärk, känna sig "lite lite febrig", eller ha lite snuva, det räknas inte som sjuk för mig. Haha, och så bör det säkert inte vara. Det kan ju vara så att man är sjuk då, eller att det är början på en sjukdom.
Sjukdom för mig låter så himla allvarligt. Och om jag själv har lite sånna där småsymtom så kör jag ändå på. Dels för att jag orkar, dels för att det kvittar ibland om jag har lite huvudvärk eller inte och dels för att jag oftast inte har tid att "känna mig lite krasslig".
Sen brukar jag inte tycka om när man får höra "men lilla vännen då... gå hem och lägg dig, vila lite". Det är ju egentligen jätteomtänksamt att en person säger så, men min tanke blir: "äh, det går över, jag vill inte vila, du behöver inte bry dig så om mig, tack ändå :)"
Men, jag klarar mig ju. Och ibland fattar jag inte ens när jag är sjuk. Feber syns nästan aaaldrig på tempen på mig. Värdelöst. Vissa får feber all the time. På mig syns det inte, alltså kan jag "lika gärna" köra på.
I 2:an på gymnasiet så fick jag vattenkoppor. Men gissa, det fattade ju inte jag. Trots att jag nog egentligen hade så hög feber, att jag inte kunde stå rakt när jag lagade frukost, stod på bussen till skolan och lång ner på bänken första lektionen. För min första tanke den morgonen det verkligen satte igång var det som jag fått höra under min uppväxt: "Det går över när du kommer till skolan". Oftast har det ju gjort det med.
Och så tänker jag varje gång, var eviga gång jag "känner mig lite krasslig". Det går över när jag blablabla.
Hursom, jag googlade på symtomen idag på körtelfeber. Och jag måste ju ärligt talat vara helt dum i huvudet eller helt efter om jag inte kopplat mina symtom tidigare.
här är dem för körtelfeber.
Symtom
Smittas man som barn får man oftast inga eller bara lindriga symtom, som en vanlig förkylning.
Om man får körtelfeber i tonåren eller senare kan man känna sig trött och få
- huvudvärk (har haft den av och till i ca 3 veckor.)
- ont i halsen (Fick det denna veckan)
- hög feber (Har nog haft feber i 1,5 vecka innan ... denna veckan)
- svullna lymfkörtlar på halsen, i armhålorna och i ljumskarna (kom förra helgen)
- svårt att svälja (hela denna veckan)
- illaluktande andedräkt (Ingen har sagt något......)
- förstorade och röda halsmandlarna med en gråvit beläggning. (hela denna veckan)
Jag tror jag ska börja ta mitt hälsotillstånds-tänkande till en högre nivå. Det kanske inte bara går över om man åker till kontoret osv.
Japp, det kan bli mitt beslut. Fast jag vill inte bli en gnällig typ. Men jag kan ta lite hänsyn till mig själv. Det är bara så illa tråkigt att "vila".
Ja, Det var allt från mig. Puss
vanor och mönster.
Jag ska inte skriva ännu ett inlägg om min sjukdom. Jag blir frisk. Det går bara lite för sakta, tycker jag.
Hur som. Det där med mönster, rutiner och vanor, det tänkte jag på idag när jag åt min piggelin.
För samtidigt som jag åt den, så tänkte jag att "jag äter ju denna himla pinnglassen på exakt samma sätt varenda gång, varje gång". Det finns väl kanske en förklaring, äter jag den på det sättet så vet jag att jag inte kommer spilla, och jag äter den liksom i ett system, pö om pö i små kvadratiska bitar, hehe. Det låter sjukt.
Men det jag vill komma fram till är att jag gillar inte mönster. Saksamma om glassen.
Mönster liksom. Jag blir så trött på det. För jag är en såndär person som ganska ofta vill "komma på något nytt". Ett nytt projekt, en ny inredning, ett nytt sätt att bla bla bla. And so on and so on.
Nu har jag varit sjuk och sängliggandes typ i en vecka. Mina dagar har verkligen sett likadana ut.
Det finns många som gillar rutiner, och klart, lite rutiner är bra, väldigt bra. Men när det blir för mycket rutiner för mig så blir jag tvär och vill mer än gärna skapa något annat, något nytt.
Och nu kom en annan tanke samtidigt som jag skriver detta.
Tanken är: Hur ofta skriver vi saker som vi själva kanske tycker att vi upplever hos oss, som en önskan, men som kanske omgivningen inte alls tycker?
Tänk om detta, med att det kliar i mina fingrar när det är för mkt rutiner, bara är något jag själv upplever, inom mig, men som jag aldrig riktigt tar tag i på utsidan.
Filosofihanna. Not.
Jaja svammlande tankar, inte så djupa, men jag är inte så djup av mig kanske.. inte alltid. Eller, hur upplever ni mig ;)?
Visste ni att jag under gymnasiet började på Filosofi A, men så fattade jag inte ETT SKIT och alla andra natur 3:or var strålande och tänkte hej vilt, och jag kände mig bara väldigt väldigt osmart, speciellt eftersom många i den klassen var prästbarn och som KUNDE saker, och så satt jag längst bak och kunde inget. Så jag bytte kurs, till den mindre seriösa kursen "filmkunskap A". Den gick ut på att vi såg filmer vaaarje lektion, och kanske skrev en rad eller två om dom på slutet av lektionen. Det passade det lata prästbarnet utmärkt.
Hur som. Det där med mönster, rutiner och vanor, det tänkte jag på idag när jag åt min piggelin.
För samtidigt som jag åt den, så tänkte jag att "jag äter ju denna himla pinnglassen på exakt samma sätt varenda gång, varje gång". Det finns väl kanske en förklaring, äter jag den på det sättet så vet jag att jag inte kommer spilla, och jag äter den liksom i ett system, pö om pö i små kvadratiska bitar, hehe. Det låter sjukt.
Men det jag vill komma fram till är att jag gillar inte mönster. Saksamma om glassen.
Mönster liksom. Jag blir så trött på det. För jag är en såndär person som ganska ofta vill "komma på något nytt". Ett nytt projekt, en ny inredning, ett nytt sätt att bla bla bla. And so on and so on.
Nu har jag varit sjuk och sängliggandes typ i en vecka. Mina dagar har verkligen sett likadana ut.
Det finns många som gillar rutiner, och klart, lite rutiner är bra, väldigt bra. Men när det blir för mycket rutiner för mig så blir jag tvär och vill mer än gärna skapa något annat, något nytt.
Och nu kom en annan tanke samtidigt som jag skriver detta.
Tanken är: Hur ofta skriver vi saker som vi själva kanske tycker att vi upplever hos oss, som en önskan, men som kanske omgivningen inte alls tycker?
Tänk om detta, med att det kliar i mina fingrar när det är för mkt rutiner, bara är något jag själv upplever, inom mig, men som jag aldrig riktigt tar tag i på utsidan.
Filosofihanna. Not.
Jaja svammlande tankar, inte så djupa, men jag är inte så djup av mig kanske.. inte alltid. Eller, hur upplever ni mig ;)?
Visste ni att jag under gymnasiet började på Filosofi A, men så fattade jag inte ETT SKIT och alla andra natur 3:or var strålande och tänkte hej vilt, och jag kände mig bara väldigt väldigt osmart, speciellt eftersom många i den klassen var prästbarn och som KUNDE saker, och så satt jag längst bak och kunde inget. Så jag bytte kurs, till den mindre seriösa kursen "filmkunskap A". Den gick ut på att vi såg filmer vaaarje lektion, och kanske skrev en rad eller två om dom på slutet av lektionen. Det passade det lata prästbarnet utmärkt.
Körtelfeber
Ååååååååhhh!!!
Inte konstigt att medicinen för halsfluss inte hjälpte!
Fykatten.
Jaja jag har det mysigt ändå.
Halsfluss
Har ni sett något sjukare?
Ja blir inte så gnällig när jag är sjuk. Mest för art jag tänker "äh det är bara lite feber, eller en liten förkylning". Jag kör på ändå.
Men nu är min gräns nådd och jag gråter i soffan för jag har SÅ ont i halsen. Värken sätter sig i öron och huvud och nacke. Jag kan knappt svälja. Ja, just nu är jag nog den sjukaste i heeela världen... Enligt mig själv. Igår var jag hos doktorn som gav mig kåvepelin, då brukar det sluta bra.
Morgon och afton.
Och det blev morgon och afton i Lägenheten.
Månen syns från mitt takfönster och lyser rakt mot mig.
Solen går upp och gör min frukoststund vacker ibland.
Månen syns från mitt takfönster och lyser rakt mot mig.
Solen går upp och gör min frukoststund vacker ibland.
