smilewith

just nu befinner jag mig i sveriges norra del, utanför Umeå, i en liten by som heter bygdeå. Här bor min bror, hans fru Pia och deras två barn, Alma och Axel. Det är fest varje dag med denna familjen :) Fina dom.

Nu till rubriken jag valt.

Under midsommar kom det fram en kille till mig. Och så här lät det när vi pratade.
Han: eehhh...hej.
Jag: Hej hej.
Han: haru tändare eller? ´Behöver till min cigg.
Jag: nejdu. Det har jag inte.

Och så gick han iväg. Men jag flinade, för i min ficka hade jag en tändare. (okej, till vattenpipan och egentligen var det inte så roligt.)

---

Nästa gång ja hör några prata är det på flygplanet till umeå. En flicka, kanske 4 år och hennes bror, kanske 8 år, satt och pratade. Så här lät det:

Hon: Vet du vad mullig betyder?
Han: ...nej.
Hon: Det betyder att man är lite tjock.

*tystnad*

Hon: ....mamma har mulliga mulliga bröst.

*tystnad*

Jojomen. Jag la ut en fin annons på blocket om denna cykel:


Och visst, visst ringde det en man redan samma dag och sa "jag vill köpa på den din cykel" (han sa precis så, för hans svenska var...på bättringsväg :)

"Vi ses utanför ica, klocka 12 imorgon, okej okej" sa han sedan.
"okej, det blir bra, tack och adjö" svarade jag då.

Sagt och gjort, redan nästa morgon ställde jag klockan och gick en promme med min mamma ner till Ica. Och efter en stund dök han och hans familj upp. De tittade och pratade på ett språk som mamma och jag inte förstod, när de själva pratade med varandra om cykeln, samtidigt som de pekade och pillade. Sedan hoppade mannen upp och provcyklade, och kom kort tillbaka med ett stort leende på läpparna. Han var nöjd. Vilket otroligt kap, vilken otrolig cykel.

"jomenvisst, självklart är det en prima cykel" tänkte jag tyst för mig själv.

Efter att fått pengarna i handen fortsatte jag och mamma vår promme. Vi gick ner till Erlands cykelaffär. Där utanför hade vi skådat en begagnad cykel. En Cresent city. Så här ser den ut, fast svart.


Den kostade ju förståss mycket pengar, men vi slog till ändå. En cykel måste jag ha, och denna såg så bra och fin ut så vi kände att den, den var ett riktigt kap.

Vi skakade hand med kvinnan, bugade och bockade över en nöjd affär. Sedan vandrade vi hemåt. Mamma bad mig cykla hem i förväg och göra iordning kaffe, vilket jag gjorde.

Vilken förmiddag.

Både jag och mamma var nöjda. Och herr Azzan (ja, så var hans namn) var nöjd!

Vilken glädjens och frödjens dag.

PUSS

saker jag inte gillar fullt ut just nu:

1. Galgar, i en enda hög. Jättejobbigt att trassla ut ju.
2. KLippa gräs med otymplig gräsklippare. Inte alls kul.
3. Att gå in på min banksida på internet och se pengabeloppet. Det skär i hjärtat varje gång.
4. Att jag inte fann en ny cykel igår. Bara att leta vidare.

Saker jag gillar fullt ut just nu:

1. Mina nya svarta converse.
2. Att ja har en magkänsla på att jag och cicci ska till Israel nästa år.
3. att jag åker till norr på lördag
4. Att min fina nya vatttenpipan funkade utmärkt. Vi hade premiär igår, jag och Jessica. Sälvklart var de tobak UTAN nikotin i.
5. Våra grannar som har polski män som lagar deras tak, dom gör mig lite smålycklig :)

Åh. fina Jessica hade skrivit ett inlägg i sin blogg om vårt kollektiv vi har haft under detta året.
Jag, Jessica, Anna och Carro har bott tillsammans i Göteborg härliga förort Bergsjön, där vi delade vår vardag tillsammans :) Det har verkligen varit ett fantastiskt år, med mycket humor, många vänner, många hat-dagar, många fantastiska dagar, och det har varit mycket kärlek!

Under detta året har jag pluggat mitt sista år på gymnasiet, och jag har ofta och länge suttit vid mina skolböcker, och ofta hört pratet från de andra rummen. Och ofta gick jag ifrån mina böcker och tog en ...låång...paus för att snacka eller bara sitta bredvid något annan/annat från än mina skolböcker. Mina favoritminnen är det gånger då vi vaknat med en sovmorgon alla fyra, och sedan dukat upp en härlig frukost, med kaffe i de blå genomskinliga kopparna, smothie i höga glas, olika pålägg, fil i tallriken och någon härlig morgonmusik som strömmat ut ur högtalarna!

Jag kopierar en text som Jessica skrev så bra, som sammanfattar året ganska bra :)

"Jag tänker på min och Annas första måltid där. Den första kvällen, när ett märke blev i köksbordet av en alldeles för varm ljuslykta. Jag minns brännmärket i tapeten i vardagsrummet, av ett ljus som fallit mot väggen under en myskväll med vänner i vardagsrummet. Jag minns inflyttningsfesten. 50 personer trängdes i vår fyra, och vi bjöd på spenatsoppa och alla var glada. Jag minns föräldramiddagen. Vi lagade middag till våra föräldrar. Gösta och Gunilla, och Berit och Göran, och Lennart och Susanne. Jard och Agneta kunde inte komma ända från Stockholm. Det var trevligt iallafall. Jag tänker på alla middagar som intagits under tystnad. Jag tänker på middagen som slutade i tårar, när vi alla berättade från våra hjärtan om vad som kändes jobbigt. Jag tänker på middagen som spårade ur i vardagsrumssoffan, och gav fläckar som aldrig försvinner. Minnen för livet. Jag tänker på te. Jag tänker på vattenpipan. Jag tänker på alla sleepoverpartys vi haft med vänner. Kaffe till alla på frukost. Förvånade miner hos vänner, över den gästfrihet som för oss kändes som det naturligaste i världen. Jag tänker på lördagsmorgnarna. Kaffe och Tingsek i soffan. Frukost som övergick i middag innan vi ens hunnit byta om från pyjamas. Jag tänker på midnattsorkestern. Jag tänker på alla sånger vi sjungt. På alla gånger vi dansat oss svettiga i vardagsrummet. Jag tänker på SVTplay. På Grey's Anatomy. Jag tänker på osocialt umgänge med laptops i knät. Jag tänker på teckningar på kylskåpet. På roliga ord. Jag tänker på julkalendern. Som vi slet med den. Hur vi nästan blev osams vid ett par tillfällen. Hur jag satt där och frenetiskt skrev när klockan närmade sig midnatt. Måste publicera innan tolvslaget, var mitt mantra. Jag tänker på julkrubban på kistan. Jesusbarnet. Josef och Maria. Jag tänker på diskmaskinen vi fick. Jag tänker på Annas perfekta kaffekoppar. Jag minns hur ingen ville dammsuga. Jag minns staplarna av tomma förpackningar, som ingen gick ut med."


Fina Anna, Carro och Jessica. Tänk att vi klarade att leva tillsammans så nära ett helt år! Och att ni orkat med mig, det lilla barnet i sammanhanget! Jag är väl inte helt lätt att vara med när dagarna inte är som bäst.
Fina Kristi brudars kollektiv, ett fantastiskt år, med många härliga stunder, och tillsammans med de bästa av de bästa!

Jag älskar er!

















En låt som verkligen gick ofta i Kristi brudars gruppboende.















All Kärlek!

Ibland kan det vara så att jag har rätt, och att du faktiskt kan ha fel.

Men du har svårt att ge dig, utan gör det hela hellre till en liten strid.

en onödig strid, bara för att du inte vill ge dig.

Och jag biter ihop, och vet att jag har rätt men låter dig vara.

Men varför måste du vara sån? Det är ju bara onödigt.

Onödigt.

Men jag blir rädd med, för jag vet att jag kan agera på samma sätt ibland. 

Jag vill inte vara sådan.

It's a big no-no-like.

Jodå, jag tackar jag. Idag har man gått i kyrkan och fått syndernas förlåtele. Just nu ljuder klockorna i vårt "varbergs länsmuseum" vardagsrum. Berit lagar mat, Göran är på ingång, Stefan har massa vänner här på besök och jag är arbetslös och singel. Jo jag tackar jag.

Ja är ganska så nöjd ändå, med att vara arbetslös. Det finns ju så mkt att göra och hitta på så jag har fullt upp hela tiden. Och sen kan man ju fördriva den döda tiden med att sitta vid facebook. TACKA GUD FÖR DET.

Idag kom det fram en ...äldre dam... till mig i kyrkan, av alla damer som kom fram och sa "är detta..är de. ÄR DETTA DEN MINSTA??!!!!?" och jo minsann, det var den minsta de hälsade på. Och denna äldre dam jag nämnde först kom fram och sa "ja, jo jag känner ju igen dig, jag har skymtat dig på faccebook."... ska jag fortfarande tacka gud för facebook då..?

hur som haver. Ja slänger in en fin låt och en fin bild på mig och mitt syskonbarn Ally.

PUSS.

Livet är en fest.

Le.





LE.

alltså, oj! Helt otroligt.
Nu har det snart gått en vecka, men det känns bara som att man fått sommarlov.

Vi börjar med Champangefrukost hemma hos en klasskompis. Där åt vi frukost (logiskt nog) och drack champange. Vi skrev i mössorna, tog bilder på varandra och taggade upp inför dagen. Helt okej, heelt okej :)

Vi kom till skolan. Klassen fotades utanför domkyrkans portar. Vi var alla snygga. Och vi var alla otroligt galda, och jublade åt minsta lilla. haha. Efter detta gick vi till skolan, till sal..352, vår kära musiksal :) Där hade vi en sista klasskvart. Då gav vi våra fina klassföreståndare de presenter de var värda efter 3 år med oss. Starkt jobbat av dem. Vi höll ett kärleksfullt tal och stämningen var allmänt laddad. Vi gjorde en kramring och tårarna brände i ögonen!! Men inte för att lämna utan...mer för att man (jag) var så glad över att få ha lärt känna så himla fina människor. Glädjetårar.

Vi gick till bamba (du som är som jag var för 3 år sen och inte vet vad bamba är, så är det matsal). I bamba hade vi vår studentmiddag. Känns härligt att få avsluta tiden i bamba med ett redigt mål mat, och inte någon gryta med ris/pasta/pasta/ris. Stämningen i bamba var typ jätteladdad! Det var spex och sånger, skratt och glädje. Allt som gjordes var roligt. I slutet höll lärarna allsång till oss (har säkert varit samma allsånger till alla studenter sen anno 1924 haha!) Det var fint! Sen var det dags. Dags att gå över till andra huset, och ställa sig klassvist i led, för att invänta signal för att gå ut mot domkyrkan.

När vi fick tåga ur LM Engströms Gymnasium så spelades Skara brudmars av några elever på fiol längst fram, Resten av eleverna gick helt tysta. Utanför skolan hade de stannat upp spårvagnstrafiken och poliser fanns där. Alla människor runtom stannade upp. Det var som att man bara hörde Skara brudmars längst fram. Det var fräsigt tyckte jag.

Inne i domkyrkan satt vi. Eller vi musikare sprang lite fram och tillbaka beroende på vart vi skulle stå och sjunga. Hallelujakören sjöng vi uppe på läktaren. Det var pamigt. You're the voice sjöngs av bara fina MU3 längst fram. Sedan fick jag "pris" eller vad man ska kalla det, för att ha varit klassens bästa vän i 3:an. Värt, 500 kr, som ja kämpat för dessa pengar (?). Det var själva titeln som var fin tycker jag. klassen fick rösta fram en ur varje klass. Sedan var det dags för betygen. Och visst fick även lilla jag mitt betyg, och skaka hand med rektor fredrik Sidenvall fick jag göra med. Vilken ära, pompa och ståt. Sedan sjöng vi alla "sjung om studentens lyckliga dar". Efter detta tömdes domkyrkan och vi skulle få springa ut.

Dörren var stängd för oss, och sedan öppnades den, vi var sååå laddade på att få springa ut, nästan så jag trodde att jag skulle bli nertrampad när vi väl fick springa ut! OJ VAD VI SPRANG. det var roligt!

Jag letade efter min familj. Jag hittade min familj. Jag fick massa saker runt halsen. Jag skrattade. Jag var laddad. Jag fick kramar. Pappa såg allmänt lycklig ut med skylten i handen. Jag sprang sedan med klassen till flaket. Vi åkte på flaket till hög hög hög musik, sjöng med tills rösten inte höll, dansade och drack cider (obs. dryck med ciderkaraktär, alkoholfritt, givet) Vi kom till poseidon. Jag ångrar liiite att jag inte badade. Pappa mötte upp mig tillsammans med Ingemar och jag fick hoppa in i en röd, fräsig liten historia.

I varberg var det människor. I varberg var det fääst, det var trevligt. God mat, härliga människor, fina sånger och en trött Hanna Simonsson. Iväg åkte jag igen till Göteborg för att skaka rumpan på berså tillsammans med alla andra 3:or. Det var välsignat. Halv 3 på natten anlände jag till Jessicas säng, fnittrig, lycklig, och göörtrött.

Alltså. Man skulle kunna tänka att jag gråter ihjäl mig, eller iallafall har en klump i halsen när jag tänker på skoltiden. Men jag gör inte det. Dels tror jag, att jag inte fattat att jag slutat SKOLAN, liksom, för evigt. Men sen ser jag detta med att jag gått på Lm som en så otroligt fin grej. Jag är så enormt tacksam över att jag valde LM som skola, och jag har fått växa så mkt där! Jag har lärt känna så fiina människor, men de försvinner ju verkligen inte bara för att skolan slutar! Jag har haft så fina lärare, men de försvinner väl inte heller om jag nu får för mig att fråga om vilken kung som gjorde vad och hur ett diagram för blablabla ska vara uppbyggt. Allt finns ju kvar, och jag är redo för framtiden. Jag vill pröva mig fram, jag vill veta mer, jag vill utforska, och det enda som kan hindra mig är ekonomin :) det känns stabilt :D Jag är inte ledsen över att ha tagit studenten och lämnat skolan, jag är tacksam, stolt och otroligt glad. jag är inte ledsen över att jag inte kommer vara med mina vänner 5 dagar i veckan, jag är glad över att vi fortfarande kommer ha kontakt med varandra. Jag är inte ledsen över att inte ha lärarna längre, inte kunna leka runt och inte kunna skojja friskt. Jag är glad och NÖJD över den tid som varit. Men nu känns det lagom, det räcker. NU är det meningen att vi ska BÖRJA på något NYTT, och DET känns SPÄNNANDE!

tack alla för uppvakningen på min student :) TACK!


Frukost


Hej på mig.


Här springer MU3SK3 ut :)




Flaket :)



Summa av kardemumma, lyckat! Till 200 %.

PUSS

Jag funderar på.

Måste man kissa i evigheten? för det är något som jag tycker är sååå långtråkigt, och inte på något vis roande. Att behöva gå och kissa.

Jag funderar.

Personligen har jag en ganska så nätt och liten rumpa. Och jag får träsmak i röven (som man så vackert kan säga, jag vet) ganska lätt. Då funderar jag på, extra skumpiga rumpor, dom som är lite mer...korpulenta än min, får de aldrig träsmak? Eftersom de rumpornas rumpben lite lika lätt når trästolen... som min gör då.

Inte trode jag att jag skulle längt så mycket till studenten som jag gör. Men OJ vad ja längtar :)
De är sjukt, ja kan inte somna på kvällarna, för ja förestället mig de bästa och det värsta som kan hände, och så spelas de upp en liten film i min hjärna där på natten.
Det känns gött att slute skolan, att få ta studenten. Det känns lagom nu, att lämna klassen. Ja är nöjd över mina betyg och nöjd över de resultat ja fått på de senaste proven jag gjort :) På betygssamtal jag haft med lärare har ja fått höra hur bra det är att ja är mer ... chill.. i mina prestationer. De säger att jag kan ge mer, och det vet jag, absolut. Men det är bra tt ja inte gjort det, för då skulle jag nog varit ihjälstressad. Det har gjort mig glad att de uppmärksammat detta :)

Även om det känns gött att ta studenten så känns de såklart väldigt tråkigt. Att lämna LM och de fina människorna där! Det är ju inte så att ja förlorar dem bara för att  vi tar studenten. Men det kommer aldrig bli mer så att vi träffas varje morgon, som vi alltid har gjort i 3 år. Det är tråkigt.

Jag är så tacksam över att ha valde att gå på LM engströms gymnasium. Det har verkligen gett mig så mycket. Och jag har verkligen fått växa mycket där! Ja är verklgen glad och stolt över att ha gått där. Verkligen!

Det finns så himla många minnen. OJ, vad jag har skrattat mig igenom dessa tre åren. Jag gillar att skratta. Jag är ganska lättroad.
Ett minne från 1:an är När ett avloppsrör (eller va de nu var) brast och rann ner på eleverna som satt  ett klassrum. det var roligt. För i tidningen dagen efter stod det "Vaktmästaren var på väg att fixa ett stopp som hade skett i toaletten ovanför det klassrummet. Under tiden brast röret" typ. Det roliga här är, att jag hade varit på den, just den toaletten, alldeles innan han fixade den. För när jag var på den och skulle sopla (jag hade bara kissat, just as you know) så steg vattet i toan. Fort steg det med. Ja blev rädd... slog ner locket och stack därifrån. haha.

Ett minne från tvåan: spontant såhär så får jag nog säga att det var på Israel kursen. Där gick alla stenhårda plugg kristna typer som gav sitt liv och allt i denna kurs, och så var det cicci och jag..längtbak i klassrummet varje gång, högt fnissandes och SOM DE MÅSTE STÖRT SIG PÅ OSS. de sa vi till varandra varje gång, och skrattade åt det.
Tvåan var ganska full. Det hände så mkt nu att ja inte kan komma på vad ja ska skriva.

trean, kära trean. Projektarbete, slurbetygen, bal, rumänien, klassresa, lucia, händelser hit och dit. OJ vad mycket som hänt under trean. Mycket men roligt!
Ja kan ju ta dagens händelse som minne från trean: Två elever (vet inte vilka) hade krupit upp högt högt upp i bambas tak, lyft på en såndär takplatta under lunchtid. De var kanske 10 meter upp så ingen märkte det. Sedan faller det MASSA MJÖL rätt ner på vissa elever. Roligt och omoget. hihi.

Hur som helst. Jag är så tacksam över att ja valde LM, och tacksam över vad ja fått av LM.

Fina härliga minnen.



Fattar inte varför de ligger åt fel håll, men de är väl lika bra med denna bilden. Här pluggar ja till mitt sista prov:)



skåpet skulle tömmas och nyckeln skulle lämnas in...



Idag har vi skrivit våra studenflakslakan :)



Kärlek till MU3SK3 :)

PUSS