vanor och mönster.

Jag ska inte skriva ännu ett inlägg om min sjukdom. Jag blir frisk. Det går bara lite för sakta, tycker jag.

Hur som. Det där med mönster, rutiner och vanor, det tänkte jag på idag när jag åt min piggelin.
För samtidigt som jag åt den, så tänkte jag att "jag äter ju denna himla pinnglassen på exakt samma sätt varenda gång, varje gång". Det finns väl kanske en förklaring, äter jag den på det sättet så vet jag att jag inte kommer spilla, och jag äter den liksom i ett system, pö om pö i små kvadratiska bitar, hehe. Det låter sjukt.

Men det jag vill komma fram till är att jag gillar inte mönster. Saksamma om glassen.
Mönster liksom. Jag blir så trött på det. För jag är en såndär person som ganska ofta vill "komma på något nytt". Ett nytt projekt, en ny inredning, ett nytt sätt att bla bla bla. And so on and so on.
Nu har jag varit sjuk och sängliggandes typ i en vecka. Mina dagar har verkligen sett likadana ut.

Det finns många som gillar rutiner, och klart, lite rutiner är bra, väldigt bra. Men när det blir för mycket rutiner för mig så blir jag tvär och vill mer än gärna skapa något annat, något nytt.
Och nu kom en annan tanke samtidigt som jag skriver detta.
Tanken är: Hur ofta skriver vi saker som vi själva kanske tycker att vi upplever hos oss, som en önskan, men som kanske omgivningen inte alls tycker?

Tänk om detta, med att det kliar i mina fingrar när det är för mkt rutiner, bara är något jag själv upplever, inom mig, men som jag aldrig riktigt tar tag i på utsidan.

Filosofihanna. Not.

Jaja svammlande tankar, inte så djupa, men jag är inte så djup av mig kanske.. inte alltid. Eller, hur upplever ni mig ;)?

Visste ni att jag under gymnasiet började på Filosofi A, men så fattade jag inte ETT SKIT och alla andra natur 3:or var strålande och tänkte hej vilt, och jag kände mig bara väldigt väldigt osmart, speciellt eftersom många i den klassen var prästbarn och som KUNDE saker, och så satt jag längst bak och kunde inget. Så jag bytte kurs, till den mindre seriösa kursen "filmkunskap A". Den gick ut på att vi såg filmer vaaarje lektion, och kanske skrev en rad eller två om dom på slutet av lektionen. Det passade det lata prästbarnet utmärkt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0