Obs. Fastnar lätt.
Sånt jag gillar.
Jag är så illa bra på att hålla min blogg väl uppdaterad. Eller inte.
Denna veckan har varit såå långa. Långa dagar. Mycket fläng och "oj nu ska jag klämma in det och vara där". Och många härliga barn på förskolan. Minusgrader. Möten. Lunchningar. Ja, en lång vecka. En rolig vecka ;)
Och nästa vecka är också sådär hysterisk.
Idag jobbade jag på förskolan som jag är på ibland, på de minstas avdelning. Mysigt är det. Det brukar vara. Men idag, alltså. Jag kände mig så hjälplös. gråt, smärta, bråk snor och tårar. Åh... Jag blir inte irriterad, inte det minsta, utan jag blir bara helt slut.
Hur som. Nu ser jag fram emot min nog enda hel-lediga kväll i soffan. ÅH vad jag ser fram emot att bara ligga här och inte göra ett skit. Inget alls.
Nu till min nästa del av blogginlägget.
Här kommer detaljer från mitt hem, som jag gillar ;)
schluuuut.
Denna veckan har varit såå långa. Långa dagar. Mycket fläng och "oj nu ska jag klämma in det och vara där". Och många härliga barn på förskolan. Minusgrader. Möten. Lunchningar. Ja, en lång vecka. En rolig vecka ;)
Och nästa vecka är också sådär hysterisk.
Idag jobbade jag på förskolan som jag är på ibland, på de minstas avdelning. Mysigt är det. Det brukar vara. Men idag, alltså. Jag kände mig så hjälplös. gråt, smärta, bråk snor och tårar. Åh... Jag blir inte irriterad, inte det minsta, utan jag blir bara helt slut.
Hur som. Nu ser jag fram emot min nog enda hel-lediga kväll i soffan. ÅH vad jag ser fram emot att bara ligga här och inte göra ett skit. Inget alls.
Nu till min nästa del av blogginlägget.
Här kommer detaljer från mitt hem, som jag gillar ;)
schluuuut.
Lockigt.
Mitt hår blir lite lockigt, om jag inte kammar det efter en dusch.
NICE.
sketabra.
Jag ska ju besöka min fina bror och hans fina fru och deras fina barn i februari.
Och så tänkte jag att jag frågar med min svägerska Frida. Jag frågade henne när hon var i ett väldigt känslomässigt tillstånd, för Josef hade skrikit lite lätt under sitt dop. Bara lite lätt.
Så trodde jag att hon kanske bara nappade för att hon inte tänkte på min fråga utan mer på "mitt barn".
Men så var det tydligen inte. För idag har jag bokat biljetter till Mig, Frida och little JJ-man!
Kan det bli mer .... sketabra egentligen?
Och så tänkte jag att jag frågar med min svägerska Frida. Jag frågade henne när hon var i ett väldigt känslomässigt tillstånd, för Josef hade skrikit lite lätt under sitt dop. Bara lite lätt.
Så trodde jag att hon kanske bara nappade för att hon inte tänkte på min fråga utan mer på "mitt barn".
Men så var det tydligen inte. För idag har jag bokat biljetter till Mig, Frida och little JJ-man!
Kan det bli mer .... sketabra egentligen?
svårare.
Saknaden är svårare. Alltså, jag vet att jag aldrig mer kommer få se madde eller prata med henne.
Och det gör det så mycket svårare.
Eller.. hur ska ja förklara.
Jag har små stunden, allt mer sällan, där jag kommer på hur mycket jag saknar Madde och gråter.
Men nu är det mer... det räcker med att jag ser bilden som står hemma hos mamma och pappa, som jag sett många gånger innan, så känner jag hur tårarna bränner. För att det är vackra Madde på bilden, som borde leva. Som borde vara med. Som jag borde kunna ringa och fördriva tiden med.
Men jag vet att det inte går. Det går inte. Inte längre. Och jag kommer bara kunna se bilder på henne. Jag kommer inte se henne irl igen. Och DET gör så ont nu.
Jag har liksom kännt detta senaste dagarna. Att ja egentligen bara behöver se en bild på henne.
Och det är inte sorgen som får mig att gråta då. Det är saknaden.
Den enorma saknaden. Det är hålet i mitt lilla hjärta. Det är behovet att kunna få "kolla läget med Madde".
Det är saknaden. Som är så stor.
Och det gör det så mycket svårare.
Eller.. hur ska ja förklara.
Jag har små stunden, allt mer sällan, där jag kommer på hur mycket jag saknar Madde och gråter.
Men nu är det mer... det räcker med att jag ser bilden som står hemma hos mamma och pappa, som jag sett många gånger innan, så känner jag hur tårarna bränner. För att det är vackra Madde på bilden, som borde leva. Som borde vara med. Som jag borde kunna ringa och fördriva tiden med.
Men jag vet att det inte går. Det går inte. Inte längre. Och jag kommer bara kunna se bilder på henne. Jag kommer inte se henne irl igen. Och DET gör så ont nu.
Jag har liksom kännt detta senaste dagarna. Att ja egentligen bara behöver se en bild på henne.
Och det är inte sorgen som får mig att gråta då. Det är saknaden.
Den enorma saknaden. Det är hålet i mitt lilla hjärta. Det är behovet att kunna få "kolla läget med Madde".
Det är saknaden. Som är så stor.
